Lite rapport från Annas svägerska som besökt henne på sjukhuset;
Anna är inte längre lika djupt sövd och rörde på ben och fingrar.
Personalen på sjukhuset är positiva och det känns bra!
Flera gånger om dagen får jag stoppa mig själv för att ringa eller sms:a henne,
för att fråga eller berätta ett eller annat!
2 kommentarer:
Ja verkligen, jag saknar henne också! Kram på dig, Ingrid.
Ja måtte hon bara vakna snart o vara som förr, ber om det iaf varje dag!!Tack för du delar med dej Ingrid o må så gott DU kan i allt det här, kram =)
Skicka en kommentar